Relation med bästa vän

Överraskning födelsedags Idéer för en bästa vän Den relation du har med din bästa vän är en av de mest givande, viktiga relationer i ditt liv. På grund av detta, har ni beslutat att kasta din BFF en överraskning födelsedagsfest fantastiskt. Du är den perfekta festfixare för din bästa vän. Eftersom Håll ex som vän men bästa vän ska man vara med nån som inte är ens ex. Men som sagt, Detta är min högst personliga åsikt – har nu varit tillsammans med samma man i över 9år – men jag skulle inte uppskatta om han var bästis med sitt ex. Då hade det nog inte ens blivit 9dagar! “För att hitta balans i livet måste du nå en bra relation med dig själv, du måste bli din egen bästa vän.” – Agneta Sjödin “Utanför hunden, en bok är en människas bästa vän. Jag har en 20-årig relation tillsammans med en vän. På senare år har vi glidit isär och jag känner att relationen tar energi. Vi har starka band sedan tidigare. Jag vet inte riktigt vad jag skall göra. Min vän har nu en låg självkänsla och lever i en destruktiv relation. Jag har påtalat detta. Mvh.Tobbe Deep Web and Dark Web are the most frequently discussed topic these days. While the terms Deep Web and Dark Web are often used interchangeably, both of them differ though. The Dark Web is just a small portion of the Deep Web making up only 0.01% of it. One of the major differences between the Deep Web and the Surface Web is that the Deep Web is slightly more protected and not indexed while the ... 17# Nej alltså, absolut hade jag inte tyckt om det. Fast jag hade heller aldrig blivit tillsammans med en kille som hade legat med sin bästa vän, om vännen finns kvar i bilden. det hade aldrig hänt för det etyder att det finns attraktion mellan dem och i mina ögon ska partnern alltid stå först. Hur man har en stark vänskap med din bästa vän Att bibehålla en stark relation med din bästa vän kan vara en avgörande investering, som nära vänner ge dig stöd, råd, och ge mening åt ditt liv. Även om du kanske redan har en stram vänskap, kan den försämras och blir mindre värdefullt om du misslyc Hur man fixar en relation mellan en bästa vän Klyftor mellan bästa vänner kan vara mycket smärtsamt för alla inblandade, och för det mesta båda parter vill laga problemen mellan dem. Som med alla relationer vänskap alltid ha gupp i roller och möta motgångar, är det hur denna motgång bekämpas som Oavsett hur rolig och bekväm du är med dina bästa vänner, finns det fortfarande fler saker att ta reda på om dem. Var proaktiv. Beväpna dig med frågor om bästa vän. De kan rädda dig från småprat. De fyller besvärliga tystnader. Och viktigast av allt, frågor om bästa vän hjälper dig att lära känna din vän på en djupare nivå. Home; Forum; Diskussionsforum; Relationsproblem - kärlekstest - gå isär; Terapisnack är ett psykologiforum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, relationsproblem, relationsbekymmer, otrohet, svartsjuka och mycket mer.

Otroligt jävla ensam

2020.04.26 16:25 Brottsofferfonden Otroligt jävla ensam

Gjorde slut med min flickvän sedan 4 år förra veckan. Hennes bästa vän dog i början av vår relation (slutet av gymnasiet) och hela hennes vänskapskrets bröt upp och hon hamnade utanför. Jag har varit hennes ända vän i flera år fram till nyligen. Jag har älskat henne och har varit dålig på att träffa kompisar och bilda nya vänskaper. Ingen har någonsin skrivit till mig först, jag är inte så attraktiv på vänskapsmarknaden antar jag. Men nu är det riktigt tufft, jag har haft några nära vänner som jag pratar med någon gång i månaden, alltid jag som skriver först. Men nu orkar jag inte och ingen hör av sig. Jag är isolerad. Jag känner mig otroligt tråkig att vara med.
What do.
Tldr: jag har inga äkta vänner och har gjortslut med min flickvän. hjälp
submitted by Brottsofferfonden to sweden [link] [comments]


2019.10.27 14:35 noname933 Trasig man söker lite tips!

Hej!
Tänkte be om lite tips från er kanske lite mer stabilera svenskar här på Reddit :P.
Har haft det, vi kan väl säga ganska så jobbigt under större delen av mitt liv MEN saker har äntligen börjat se lite ljusare ut för mig. Har lidit av depression och självhat nästan hela mitt liv. Jag växte upp i en väldigt destruktiv miljö, defintivt för destruktiv för ett barn vilket gav mig ett o annat trauma. Mina tonår var helt ok fast var inblandad i mycket mobbning, även mot lärare vilket ledde till polisanmälningar och tom en rättegång... Det var alltså jag som mobbade då, var definitionen av en äcklig skitunge.
När jag väl började bli lite "vuxen" tog det inte lång tid för mig tills jag började partaya. Vid 17 år började jag röka braj och vid 20 hade jag tagit allt från LSD, svamp, MDMA, Tram, Xan, kratom, spice och diverse RCs.
Droger var det första i mitt liv som faktiskt fick mig att känna lycka. Så hela mitt vuxna liv har bara bestått av fest, droger och extrem depression.
Jag lever i en väldigt dysfunktionell familj, ingen av dem är ens medvetna om hur fucked upp mitt liv har varit vilket bara är komiskt i sig hur ens egna familj kan vara så jävla blinda. Men har aldrig haft mage att prata om det med dem utan har haft andra människor i mitt liv som jag vänt mig till speciellt nu på senare tid.
Under de senaste 4 åren har jag missbrukat MDMA och inte fullt ut men ändå tagit mycket mer xanax än vad jag borde. Har haft perioder då jag tagit MDMA 2-3 gånger i månaden. För de som har någon aning om hur MDMA funkar vet ni kanske hur korkat det är att ta det så frekvent. Inte riktigt ett "varje dag" missbruk men att ta MDMA så ofta är DEFINTIVT inte hälsosamt för skallen.
Nu är jag relativt fri från mitt korkade drogbruk bortsett från att jag röker på lite då och då fortfarande. Under denna sommar har jag minskat allt mitt drogbruk, börjat röra på mig mycket mer och fått en lite bättre syn på livet.
Nu kommer jag då till mitt nuvarande problem. De enda vänner jag haft under åren är då alltså mina knark polare. Nu när jag trappat ner på allt så har jag märkt att jag knappt ens har några riktiga vänner... Jag har en person i mitt liv som är min bästa vän men han är in en liknande sits om mig då.
Jag har ALDRIG varit i ett seriöst förhållande. Jag vet inte ens hur det känns att vara kär. Alla interaktioner jag haft med kvinnor och tom främmande människor överlag har varit när jag är shitfaced på någon fest. Jag är inte socialt invalid men jag lider av extrem osäkerhet. Jag försöker att bli mer "normal" men kan inte säga att det är lätt.
Jag vill verkligen kunna lära känna nytt folk och skaffa mig ett riktigt förhållande med någon men vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag förstår att alla människor har problem men jag har spenderat hela mitt vuxna liv hög på olika substanser och bara umgåts med människor som är som mig då. Jag har inte fått någon ny kompis sen jag var typ 16 år gammal. Folk säger till mig att inte övertänka men om jag träffar någon. Hur ska jag förklara min bakgrund? Jag har ett jobb och jag ser väl helt ok ut. Ser inte ut som en sterotyps pundare.
Jag vill bara skaffa mig nya vänner, en flickvän och ett normalt liv men känns som min bakgrund tynger ner mig för mycket. Jag vet inte hur jag ska prata med folk allra minst kvinnor. De tjejerna jag träffat under åren har minst sagt varit långt från stabila personer. Jag har liksom inte haft en nykter konversation med en kvinna sen jag gick i gymnasiet om man inte räknar med kollegor på jobbet då.
Finns det någon som kan ge mig något tips här :P jag fattar att oddsen att Reddit ska vara min räddare kanske inte är jättestor men altid intressant att höra vad andra opartiska människor har att säga. Jag personligen känner att det jag saknar i mitt liv är närhet och kärlek. Något jag aldrig någonsin haft. Men vem vet jag kanske fortfarande inte är redo?
Har testat tinder men fan den appen känns verkligen inte som den är gjord för människor som mig. Vill ha något seriöst inte bara ett knull. Folk har rekommenderat dating sidor men det som jag är rädd för är att jag måste sitta och ljuga för folk om vem jag är. Jag är inte kriminell, om man inte räknar med min relation till droger då :P. Har aldrig varit i slagsmål eller begått något riktigt allvarligt brott. Jag vill i alla fall tro att jag är en ganska god person som tyvärr har varit väldigt vilsen vilket resulterat i att jag hamnat rätt så snett här i livet.
submitted by noname933 to sweden [link] [comments]


2018.03.30 01:30 sjuktbradag Bästa dagen!

Jag vill bara dela med mig av hur bra min dag har varit för de som orkar läsa. Först lite bakgrund. Jag har varit deppig som fan en längre tid pga att min sambo sedan ett antal år dumpade mig i somras. Det har gjort att jag har hamnat efter i utbildningen som jag påbörjade strax efter att det tog slut, vilket har spätt på min dåliga mående en hel del. Nu har jag nyligen börjat känna att det är bättre, och jag har tagit igen mycket i skolan och känner att jag nog fixar det trots allt, men jag har inte riktigt mått bra på över ett halvår, antagligen betydligt längre eftersom saker och ting inte var så bra med mitt ex. Jag har också i många år haft problem med social ångest, och att vara kring folk är ofta nåt jag upplever som jobbigt.
Så till min dag. Idag skulle jag åka till min hemstad över påsk. Jag bor ca 3 timmars tågresa därifrån, men eftersom kollektivtrafiken på alla tågen emellan har ett samarbete kan man åka på rabattkort hela vägen. Där jag bor nu kan man dock inte stämpla kortet på tåget, utan måste göra det i en automat på stationen. Detta glömmer jag givetvis, men kommer på det lagom tills att konduktören kommer. Jag förklarar för henne att jag har glömt att stämpla kortet, och hon är hur soft som helst, men förklarar att jag åker på egen risk, för det kan komma kontrollanter. När hon går vidare önskar hon mig glad påsk, och jag kan inte beskriva hur förvånad jag är över hur vänlig hon är. Hade räknat med åtminstone en mindre utskällning. Jag måste fortfarande byta tåg och stämpla kortet, men jag åker i praktiken för halva priset.
Väl framme käkar jag en pizza. På kvällen är jag bjuden hem till en kompis mamma på fest, så efter pizzan är det dags att dra. Det låter kanske inte så vansinnigt kul, men jag har alltid gillat den här kompisens familj, och jag har verkligen sett fram emot det. Hennes morsa är lite övervintrad hippietyp, men inte alls på ett störande sätt. Sjukt rolig och jävligt underhållande, bra på att berätta historier och så där. När jag var tonåring brukade jag och mamman sitta och röka ihop och snacka skit i deras öppna spis när jag var där, så jag har en ganska bra relation med henne också. Om man kan säga att man har en favorit bland sina vänners mammor så är hon min. Festen är löjligt trevlig, och det är blandade åldrar och bara avslappnat folk. Jag blir precis lagom full och känner för en gångs skull inte alls att jag gör bort mig. Min kompis och hennes snubbe drar dock vid tolvtiden, så jag bestämmer mig för att göra detsamma.
När jag kommer till busshållplatsen upptäcker jag att bussen jag skulle ha tagit gick för nån minut sen, och nästa går om en halvtimme. Det går å andra sidan en annan buss som tar mig in till stan, vilket är en liten bit på vägen, och det är roligare att vänta där än i ett villaområde, så jag bestämmer mig för att ta den. Sex minuter kvar. Då kommer jag på att jag har en joint i fickan, så jag röker den vid busshållplatsen. När jag har fimpat kommer bussen precis lagom, och det är bara jag som åker. Sätter mig och lyssnar på musik. Bläddrar igenom spotifylistan och hittar Gillian Welsh, en artist som jag knappt har lyssnat på. Kör på det, blir omedelbart kär. Har lyssnat på henne non-stop sen dess, och nu är det två timmar senare.
Hur som helst, när jag ska hoppa av bussen frågar chauffören om jag ska vidare österut, och det ska jag. Han ska köra till garaget, och min hållplats är tydligen på vägen, så jag sätter mig och snackar med honom. Sjukt trevlig snubbe, och jag slipper vänta en halvtimme i stan. Istället blir det motorvägen hem till mina föräldrar, och jag är hemma snabbare än jag hade varit om jag hade tagit bussen jag tänkt.
Nu vill jag bara tacka de personer som omnämnts. Om nån av er läser det här, konduktören, busschauffören, vem som helst på festen, och särskilt min vän och hennes mamma. Tack för den bästa dagen jag har haft på vad som känns som en evighet!
fl;li: Sjukt bra dag efter alldeles för många dåliga. Tack till alla som medverkade.
submitted by sjuktbradag to sweden [link] [comments]


2015.12.02 20:10 Il_Contario En ung människas familjeproblem (Lång text)

Hej Reddit,
I brist på att våga tala ut på andra ställen (kompisar etc) så väljer jag detta forum;
Jag är en 24-åring som har haft en rätt speciell uppväxt. Har växt upp tillsammans med min storebror i ett villakvarter i södra Sverige och har väl för det mesta levt ett bra liv rent ekonomiskt.
Var som liten väldigt glad och bjöd alltid på mig själv för att få andra att skratta. Är väl åt det hållet idag också men har inte vågat berätta om min uppväxt helt och hållet för någon annan, vilket gör att jag vill få utlopp för alla känslor någonstans.
När jag var cirka 11 år gammal och min storebror var 13 år, bytte vi båda till en annan skola där han hade det tufft. Han hade tidigare varit bland de "populära" barnen och levt ett bra liv men här vart han utstött, bland annat av killar som han tidigare hade gått i samma klass med.
Detta måste ha tagit hårt på honom och han är egentligen en väldigt flitig kille men började här att försöka gå så lite i skolan som möjligt (förståeligt) och började skippa vissa kurser. Det kan ha varit här han började utveckla sin sjukdom. Han som alltid hade varit så aktiv satt allt mer vid datorn och slutade på flera olika sporter han hade hållt på med och varit duktig i.
Det var ofta problem hemma nu för tiden, min storebror kunde få vansinnesutbrott för att han inte fick som han vill, det hjälpte inte att min mamma ville att han skulle ha det precis som han ville och att pappa gav efter och själv kunde få sjuka vansinnesutbrott. Jag själv kunde inte göra så mycket, utan satt ofta på mitt rum och försökte tänka på annat.
Efter den här tiden valde min storebror att åka på ett utbytesår i USA där det också snabbt blev problem, han sa att hans värdfamilj (mamman i värdfamiljen i synnerhet som även var lärare för hans klass) inte gillade honom och han åkte hem i förtid.
Vid den här tiden satt han vid datorn dygnet runt och det var allt han ville göra. Att gå ut var inget alternativ. Om vi var hos släktingar vid julen exempelvis så ville han bara hem igen och kunde lägga sig i soffan/en säng och inte orka göra något.
Vid den här tiden var det rätt klart att något inte stod rätt till. Ungefär här eller lite tidigare började mina föräldrar bråka allt oftare. Det var helt sjuka gräl (inget fysiskt) där min far bara stod och vrålade som en galning och det kunde vara smågrejer som att några lampor hade stått på hemma eller att han inte kunde hitta sina tröjor och allt var mammas fel.
Mamma viftade alltid bort allting och är en otroligt positiv människa, till skillnad från min far, som är extremt negativ. Han försöker hitta fel och när han väl hittar ett fel är det någon annan som har orsakat det.
Iallafall, nu gick min bror i gymnasiet och han hade vid det här tillfället endast en riktig kompis som jag ibland träffade vid sällsynta tillfällen, men de var kompisar och är det än idag. Även den kompisen var utstött i samma högstadie.
Här började min brors utbrott bli allt värre och han hoppade av gymnasiet i andra ring för att han inte orkade med det längre. Som person var han extremt trött, han såg inte någon i ögonen och det enda intresset han hade var här datorer. Han började bli extremt pedantisk och började stänga dörrar med armbågarna och hade sina rutiner för vissa saker som absolut var tvunget att göras.
Det var ungefär då som mina föräldrar (ÄNTLIGEN) tog honom till en riktig psykolog då de förstod att något inte stod rätt till.
Först fick han vänta i kö för att sedan börja gå på möten och dylikt, men medicinen han fick hjälpte inte och jag fick inte reda på någonting från mina föräldrar. Ingenting hjälpte och även fast han hade börjat gå på folkhögskola och läsa upp de kurser han inte hade läst klart i gymnasiet så blev allt mycket värre.
Även i folkhögskolan blev det inte så oväntat problem, min storebror hade fortfarande inte fått bot på sin psykiska sjukdom och "kastades" in i folkhögskolan. Hans utbrott var nu bland de mest extrema man kan tänka sig och han var så ledsen att han inte kunde gråta mer, han slog hål i väggen, vrålade allt vad han kunde och sade FLERA gånger om att han skulle begå självmord. Jag gömde våra köksknivar och var vid flera tillfällen beredd att ringa 112 ifall något skulle hända. Detta var precis samtidigt som han sade att han började bli förföljd i skolan av skinheads. (vår familj är 25% judisk). Jag fick aldrig reda på om det låg den minsta sanning i det men min bror var vid det här tillfället helt ur gängorna. Han sade att han såg dem överallt, att de var på vår gata och så vidare. Jag såg dem aldrig. Det kunde också vara att när vi väl var ute och åkte med bilen så var det någon bil bakom oss som var några som "följde efter oss" enligt min bror, vilket det inte var. Här hade han utvecklat en schizofreniskt sjukdom men jag vet inte hur mycket det låg i det hela.
Han blev tvångsintagen på ett psyk och efter en vecka fick han en ny medicin vilket gjorde att han var inom kontroll och inte behövde vara på psyket. Sedan dess har han testat från och till med flera olika mediciner och sedan något år tillbaka har han en och samma medicin.
Medicinen hjälpte något oerhört, alla schizofreniska antydningar försvann (även fast han fortfarande sa att han inte hade hittat på tidigare så dök inga nya syner upp) och han har inte fått ett enda utbrott sedan dess. Han är gamle vanliga snälle storebror som dessutom deltar i diskussioner (även fast han oftast försöker vara neutral) och tar egna intiativ (även fast de är små).
Det enda bieffekten medicinen har är att han blir väldigt trött. Han orkar inte riktigt göra vissa saker och när man väl har testat "uppiggande" mediciner så har de gamla symtomen kommit tillbaka. Han kan inte riktigt jobba eller plugga för att tröttheten tar över.
Utöver det mår han idag bra, han börjar få intressen för flera olika saker och pratar allt mer med sin vän och kan till exempel åka på utflykter till svenska städer. Det låter som ingenting men det är otroliga steg. Ingen kan glädjas mer än mig (och min mamma). Vi pratar via telefon ungefär en gång i veckan och konversationerna kan vara rätt roliga.
Nu tillbaka till mina föräldrar, de har under hela den här 12-årsperioden bara stegvis blivit allt värre. Min mamma fick ta så otroligt mycket skit som hon bara viftade bort och jag var nästan alltid på min mammas sida för att försvara henne vilket gjorde att jag började bråka med min far. Ungefär här blev mamma arbetslös och spenderade nästan all sin lediga tid tillsammans med min bror för att prata om allt möjligt. Den bästa terapeuten, jag vet inte hur mycket de har pratat om men det har varit otroligt värdefullt tror jag. Min mamma blev min brors bästa vän.
Min far började nu också isolera sig när han inte bråkade med min far och det gick rätt snabbt att klura ut att han var otrogen (jag ville inte tro det innerst inne). Han var extremt instabil vid det här tillfället och jag vill inte ens repertera bråken jag, min mamma och han hade. Min mamma ville inte tro på det men när vi till slut ertappade han med min mammas väldigt gamla telefon fylld med SMS så var det klart att en skilsmässa stod inför dörren.
Jag själv fick panik, vad skulle nu hända med min bror om de var skilda? Jag hatade (det är ett starkt ord men det gjorde jag) verkligen min far här, han spenderade ingen tid med min psykiskt sjuke bror och den som gjorde det fick ta en massa jävla obefogad skit. (Tex hotade min far att köra av vägen när de började bråka under en lång bilresa), finns en massa liknande sjuka grejer.
När skilsmässan var klar flyttade min mamma och min bror in till en släktings lägenhet i närområdet och jag själv in i ett studentrum.
Vår far fick ha villan för sig själv, så som han hade isolerat sig tidigare.
Jag själv vart också relativt introvert, jag hade alltid mina kompisar och var populär i klassen men jag vet att jag hade potential att vara mycket mer utåtriktad under studietiden, istället valde jag datorn samt att stänga mig inne i min fantasivärld borta från familjen, men aldrig utan vänner.
Jag försökte leva ett normalt liv under den här tiden, vad annars kunde jag göra? Jag förstod inte min brors problem och litade blint på att mina föräldrar skulle lösa det.
Med mina föräldrars bråk valde jag tidigt sida (vilket jag står för än idag) vilket gör att jag har en väldigt stel relation till min far.
Det sjuka är att jag idag har tvingats flytta in hos min far för att jag inte längre studerar och inte kunde bo kvar i studentrummet. Jag letar nytt men bor här så länge.
Han hade hittat ny tjej efter bara några månader (Oj, kan det ha varit en av de han var otrogna med?) och jag försöker hålla ställningen men hans pessimistiska attityd i samband med att han är så ojämn. Å en stunden försöker han fjäska för att plötsligt nästan få utbrott för att han inte hittar sina saker, att jag skulle ha gömt dem.
Jag är i övrigt självständig men det känns jävligt fel att bo hos min far som har varit så hemsk mot min mor men min mor tycker att jag inte borde göra det så som han har betett sig mot mig och min bror ( att han isolerade sig själv och inte hjälpte oss eller var intresserade av våra liv på slutet), men jag tycker att det är ok mot mig men det som inte är ok är så som han har betett sig mot min mamma och min bror.
Så jag håller mig stel, trevlig men stel, likgiltig, i relationen och det är ganska påfrestande.
Egentligen har jag väl ingen fråga eller så, ville bara dela med mig av mitt liv. Känns inte som en så normal uppväxt och det känns bra att kunna skriva av sig någonstans.
Jag har inte riktigt haft tid för mitt egna liv på riktigt känns det som, det känns som att det har kommit lite i skymundan av min familjs problem. Jag har inte kunnat må bra om inte de mår bra.
Men min bror mår idag mycket bättre, mina föräldrar likaså för att de har separerat.
Så jag mår alltså mycket bättre idag även fast saker kunde ha varit bättre, men de kan det alltid och jag vet att jag och min familj har varit på havsbotten och det kan bara gå uppåt därifrån.
Ha det bra vänner, Il_contario
submitted by Il_Contario to sweden [link] [comments]


Relaxing Piano Music: Relaxing Music, Study Music ... TOP 5: Interracial Romance Movies - YouTube FRÅGESTUND MED BÄSTA VÄN Q/A med min bästa vän Selin♡ KARTELLEN MIN BÄSTE VÄN (ÅNGER & KAMP) Förlorar min bästa vän 💔 - YouTube ALAWIE - Bästa vän [Official Lyrics] - YouTube Adoo - Bästa vän (feat. Baba Moe) VÄLJER DU DIN TJEJ ELLER BÄSTA VÄN?  PUBLIC INTERVJU *DÖDA VEM?!* Emil Assergård - Jag råkade sälja min bästa vän - YouTube

Sex med exet:s bästa vän-ok? - Terapisnack

  1. Relaxing Piano Music: Relaxing Music, Study Music ...
  2. TOP 5: Interracial Romance Movies - YouTube
  3. FRÅGESTUND MED BÄSTA VÄN
  4. Q/A med min bästa vän Selin♡
  5. KARTELLEN MIN BÄSTE VÄN (ÅNGER & KAMP)
  6. Förlorar min bästa vän 💔 - YouTube
  7. ALAWIE - Bästa vän [Official Lyrics] - YouTube
  8. Adoo - Bästa vän (feat. Baba Moe)
  9. VÄLJER DU DIN TJEJ ELLER BÄSTA VÄN? PUBLIC INTERVJU *DÖDA VEM?!*
  10. Emil Assergård - Jag råkade sälja min bästa vän - YouTube

Titel: Min Bästa vän Artist: Kartellen, Sebbe Staxx ft Syster Sol Album: Ånger & Kamp Producerad av Can 'Stress' Canatan Mixad av Aryan 'Marz' Marzban Mastring av Sören von Malmborg We have picked the top 5 best interracial romance movies that you have to watch. The movies feature a romantic relationship between multiethnic or multicultu... Allt för många som har klivit ur, så den här för min bästa vän ! Förr var vi fler, tog hand om varandra o ser, till att man ska hamna rätt ! Med tiden försvann folk men, vi klara oss ... Vi är bakfulla, skulle på julmys, glömde filma, så vi gjorde en härrrlig frågestund istället om lite allt möjligt i min snabba bil. Buongiorno SVERIGE! Vad väljer ni, PARTNER eller BÄSTAVÄN?? Hoppas att jag gjorde er glada för en liten stund! Gilla video, kommentera, dela med era vänner och prenumerera på min kanal för ... Northern Light Pictures, Production. 'Nollbudget' Emil Assergård - Jag råkade sälja min bästa vän. Hemsida: emilassergard.com facebook: www.facebook.com/emil... Relaxing piano music ('Together') for stress relief composed by Peder B. Helland. Soothing Relaxation produces relaxing music, study music, romantic music, s... ♡Instagram♡Zelinagisslin ♡Selins instagram: sselinttasdemir ♡Snapchat♡Celinaaxd ♡Hoppas ni blev nöjda med videon! Kram♡ VANLIGA FRÅGOR ♡Jag är 17 år gammal och är född 2000 ... Enjoy the videos and music you love, upload original content, and share it all with friends, family, and the world on YouTube. Artist: ALAWIE INSTAGRAM @AlawieOfficial https://www.instagram.com/alawieofficial/ SPOTIFY https://open.spotify.com/album/10Xo9iFva7tq7CH4oz2CyZ?si=AOKS6VAXR...